Du har fått diagnosen höftledsartros, vilket innebär att brosket i höftleden har tunnats ut och ej längre klarar av samma belastning som den gjort tidigare.
Orsaker och förekomst
Höftledsartros (coxartros) är en degenerativ sjukdom som blir vanligare med stigande ålder, från knappa 1 % om man är under 55 år till mer än 10 % om man är över 85 år. Kvinnor och män drabbas i samma utsträckning. Hos ungefär en tredjedel av alla med höftledsartros sitter den i bägge benen. Bakomliggande orsaker till primär höftledsartros är inte helt känd. Det finns teorier om att små mikroskador förstör strukturen i ledbrosket och släpper in vätska vilket i sin tur gör brosket mindre motståndskraftigt. Den sekundära artrosen kan uppstå till följd av exempelvis skador i leden, anatomiska oregelbundenheter eller inflammatoriska ledsjukdomar. Förutom fysiologiska orsaker till uppkomst verkar vissa yrken föra med sig ökad risk för höftartros.
Symptom
Smärtan vid höftledsartros lokaliseras in mot ljumsken med utstrålning mot låret och symtomutvecklingen följer många gånger ett specifikt mönster. Smärta kopplat till belastning, så kallad igångsättningssmärta, är det mest påtagliga. Så småningom börjar man uppleva vilovärk och svårigheter att gå längre sträckor. I ett avancerat stadium uppkommer nattlig värk som kan innebära sömnstörningar.
Allteftersom tilltar stelheten och inskränkningen av rörelseförmågan. Smärtan kan successivt förorsaka avklädningssvårigheter och hälta.
Diagnos
Diagnosen ställs med hjälp av röntgenundersökning av bäcken och höft, men detta föranleds av en undersökning hos läkaren som både består av sjukdomshistoria och inspektion.
Behandling
I början av sjukdomsförloppet räcker information om sjukdomsförloppet samt råd om anpassad aktivitet och träning av leden, gärna i samråd med fysioterapeut. Enklare smärtstillande läkemedel som paracetamol och NSAID kan vara aktuellt.
Fysioterapi bidrar till att rörligheten och muskelstyrkan bibehålls. Som artrospatient blir man även rekommenderad så kallad artrosskola, vilket innebär att man får hjälp att komma igång, genom en ordentlig genomgång av lämpliga aktiviteter. Om fysioterapi och enklare smärtstillande inte ger någon effekt och man upplever att artrosen inskränker på livskvaliteten, kan operation bli aktuellt.